Den 9e april kl 1510 prick, sken röda prickar upp och formade tillsammans Nahpets legala tilltalsnamn.
Bödeln stod i sin slitna mörblårocksmundering. Den till ytan smutsigare motsvarigheten av Stureplans dörrvakter eller dess entrévärdar. Endast Djävulen själv vet vad som pågår i dessa selektiva sinnen ...
Min taktik var enkel: likt ett SWAT team, in, överraska och sedan ut...
... den årliga dagen D föregicks av ångestfyllda eftermiddagar och nätter i garaget.
Besiktning var planerad på lördagen. Måndagen samma vecka hade jag äntligen fått samtliga delar och var redo att återmontera allt!
Möjligheten att senarelägga en eventuell besiktning ifall Mr Murphy klampade in Gevalia style visade sig vara minimal. På mindre än två veckor försvann samtliga besiktningstider i april!
Tydligen inte bara jag som har en "sommarbil" ...
Så nu var det bara att jobba på. Men först, förarbetet: Utan pardon förklarade jag läget för mina kvinna att nu var det fokus på bilen och som vanligt huserar hon den märkliga egenskapen att telepatiskt bränna in känslan att detta kommer påverka mitt kära kärlekskapital negativt med bara två ord:
OK, älskling ...
Måndagen, motorstativ upp, häng motor -> monterar
motorkuddar. Lika för j*t som förra gången, men till slut så sitter de där. Bulten som sitter under skyddsplåten står upp som ett långfinger i fejan. Efter 20 minuter sitter den i spåret och jag kan "förskruva" samtliga bultar. Sedan tar det ytterligare 10 minuter att tajta åt samtliga bultar vara fingerbulten tar 6 av dessa då jag bara lyckas dra runt den ca 100 grader varje tag ... krampkänningar!!
Monterar bort startmotorn, på med svänghjulslåset och drar bort
vevaxelbulten. På med remhjulen och sedan på med bulten. Med mäktiga 210 Nm kändes klicket riktigt skönt i kroppen.
Med svetten rinnandes monterar jag bakre plastkåpa, löphjul, spännhjul och allt vad jag hittar och till sist
kamremmen.
Använder min mätklocka från Arnnworx och försöker ställa spänningen enligt instruktion. Första kallsvetten kommer ... jag lyckas inte spänna remmen lika tajt som instruktionen beskriver ... tar ett äpple och funderar på om det hjälper att gråta lite. Med lite fruktos i knoppen ser jag att jag räknat fel med en faktor 10 på skalan
!! Aha !!
Gör om och gör rätt! Äntligen, remmen känns som ett tonårsst*nd.
Alla muttrar dras åt enligt manual.
Sedan är det
balansrem ... HÖLL på att glömma indikeringarna på balansaxlarna
i sista sekund. Korrigerar detta. Sätt ihop och spänn rem. Klart !! ... Nej knappast ... sedan skulle det där löphjulet justeras in så att det nästan smeker balansremmen på ena sidan och sniffar på den andra. Beslutar efter ett tag att det är OK.
Monterar mina
bromsok bak, utan att koppla in bromsrören. Upptäcker att det samlats mer skit under guideplåtarna så jag behöver fila på beläggen. Till slut kan de monteras ... min första mekkväll är över.
Tid: 5 timmar ... <----
Tisdag.Monterar
insug med allt vad detta innebär. Lite klister för att komplettera packningarna är ett måste. Ingen provstart, vill låta klistret cura.
Förbereder styrväxeln för montering på framvagnsbalken, byter skadad
styrväxeldamask. Ett tecken på stress är att korttidsminnet är på semester ... och på semester var den. Bara 5 minuter efter att jag tagit bort styrleden för att montera ny damask försökte jag minnas hur många varv jag har snurrat av den. Öööh ... 13 måste det varit ... fortsättning följer nedan, torsdags kväll ...
Försöker komma ihåg hur de två större slangarna satt ... känner mig dum ... ger upp och går vidare på något jag tror mig förstå: Förbereder mina Nahpets
GTS-ok återanvänder de tidigare guideplåtarna och bänder lite på dem för att de ska ligga parallellt med okets anliggningsyta. Använder nya sexkantsskruvar MEN ingen loctite. På med anti seize metallfripasta. Dras åt med kärlek och omtanke.
Tid: 5 timmar ... <----
Onsdag.Första som sker är provstart! På med startmotorn på huset, på med kameran på REC och tändspolen ur. Upp till bevis! Efter 5 minuters bollande så har jag checkat av allt som jag gjort och försäkrat mig om att det är rätt gjort.
Vrider om nyckeln och ett igenkännligt ljud hörs ... låter det gå i fem sekunder. På med tändspolen och bilen går igång. IT`S ALIIIIIIIVE
. Efter att det gått ett tag, som nog inte var så länge, kanske 10 sek, efter att hög på ångor hunnit fantisera om grymma laptider och perfekta kontrollerade sladdar på ett blött Sviestad och till och med en kamikazetanke kom att våga hålla stumt 160 i blinda kurvan på Kinnekulle, kom jag på att jag inte fyllt på med kylarvätska och det var nog dags att stänga av. Annars så irriterande avgasdofter inomhus var nu doftande såsom en blomsteräng. Stoltheten kittlade i mungipan.
Steppandes av glädje grabbade jag tag i
crossoverröret, susade in under bilen och började lirka in flänsade mot varandra.
Problem 1; mina ögonmått behöver en kalibrering då den inte kan skilja på en avgastätningsing liten och stor ... den som satt tidigare var av dock cirkulär. Det blev till att återanvända den tillsammans med avgaspasta a la blocket style.
Problem 2: Oavsett hur jag spände mina biceps passade inte flänsarna som de borde. Det diffade ca 5 mm som värst mellan hålbilderna. Lossade på wastegatemuttrarna med darrande händer ... jag visste ju att om det gick av grejer nu ... var det kört ... lite psykologisk stöttning av 5-56 och försiktigt började jag skruva ...
hur bra som helst! Prisa Gud för korrekta åtdragna muttrar !!
Började smått rikta in crossoverröret med hjälp av bultarna; 1,5 vid turbon och nästan 6 st vid grenrören vilket naturligt ledde mig in på ...
Problem 3: Med en tragisk känsla likt en oupptäckt snöboll i fejan kom jag tänka på: hur ska bultarna orienteras vid turbon ? Efter tittandes på bilder och PET kom jag fram till att jag så klart gjort fel ... gör om, gör rätt
. Efter 45 minuter så satt allt där!
Åtdraget med omtanke och monteringspasta in case of ...
På med
värmeskyddsplåten för vätskehållaren. Dyker under bilen för att montera muttrar för denne. Glider osökt in på ...
Problem 4: Upptäcker att
styrleden som ska in i styrväxelhusets splinade del sitter i kläm mellan motorkudde och den stora banjobulten !!
måste bara skratta åt mig själv, men inombords pågår en misshandel av mina båda kinder Pulp Fiction style med röd gagboll. Åtgärd: leta efter den rena oljedunken, töm tråget i denna, lossa banjobult, tryck tillbaka styrleden, sedan tillbaka med banjobult.
Äntligen kan styrväxeln monteras. Slangarna bjöd på lite motstånd, men inget omöjligt.
Nog för denna dag.
Tid: 5 timmar ....
Torsdagen
Maratondagen för dagen. Startade 1300 och slutade 2400. Fråga mig inte vad jag gjorde. Antagligen någon överlevnadsmekanism som kickade in.
- Montering av fjäderben ... toe vinkeln visar sig F*Ked up.
- samtliga kyl och luftslangar i motorrummet
- Montering av nav med nya hjullager (kommer ihåg att jag tappade ett infettat lager på det smutsiga golvet ... inte ens Bushs Afghanistaninstats hade tyglat det vredesutbrottet
). Inget mer glapp!
- Montering feta skivor med fetare bromsok fram med adaptrar och anslutning av bromsrör samt luftning, fragment påminner mig att det tog 1 timma att lufta ordentligt med Herr Luftman. Dels beródde detta på luft i rören pga bytet ok. Men också ... och det är det värt ...
- pga byte av bromsreduceringsventil, brake bias valve.
- Originalluftscoop med luftplåtar.
- Provstartar bilen, efter oljepåfyllning, sedan vatten och Biltemas GL30 vätska ... och upptäcker att turbotermostathuset LÄCKER ... vad säger man ... envis som en åsna angrepp jag huset utan att bort några delar, vilket kostade krampkänning och vätskeförlust. Men jag fixade det.
- Fyllde på servoolja och luftning samt byte av slang och anslutning till pump.
Fredag ... vila kommenderat av Chief in Command.
Lördag,
D-day.
Skruvar fast kränghämmare, samt främre undre frontplast.
På med hjulen.
Ner på marken ... den står på egna ben sedan fjol! Härlig känsla.
Startar bilen och börjar sakteliga köra ut efter lite joxande fram och tillbaka. Kliver ur bilen ... AAAAARRRGGHH ... varför är de blött?! Tittar sjukt snabbt under bilen. Tänker oljetråg ... ser röd vätska så första faran avledd. Men hur ... detta ständiga servoläckage.
Visar sig att pressure linen från pump till styrväxelhus läcker vid belastning. Slutar läcka när den bara står. Ingen tid att förlora ... måste åka mot Uppsala för besiktning. Kl 1510. Kl är 1410 och det är 5 mil.
VILKEN KÄNSLA! Bilen går! Inget kylarvätskeläckage eller motorläckage. Dock verkar motorutrymmet brinna, bolmar på rejält och ett tag är jag osäker om min kissblåsa skulle räckt till att släcka en eventuell brand för jag hade hållt mig bra länge nu. Till slut slutade det i alla fall.
Bäst att kolla bromsarna slog det mig
... oj oj det fanns bett.
Kyltempen gick hög enligt mätaren ... några örfilar och den hamnade behagligt i mitten.
Med obalanserade däck och med en främre toe-in i stil med Jenna Jameson blev det en stökig färd till Uppsala
.
Men det gick ...
... häller i sista klunken vatten i expansionskärlet och kör in.
Jag väljer denna gången att ha en låg profil gentemot besiktningsmannen. Följer med i tysthet ... säger ingenting.
"- Du, säger han ... du måste justera dina halvljus. Annars blir det nedslag, en tvåa."
- Ok ... säger jag. Och så gör jag min första ljusjustering sedan jag lämnade mammas mage. Puh ... lätt.
Insektionen fortsätter...
Han sätter sig med viss möda i stolen och passar på att nagga några drev när han ska köra fram och göra bromstesterna.
I min undergivenhet skickar jag en typisk svensson blänga åt honom. Hoppas den tog, tänkte jag.
Bromstest är super!! Precis lika värden mellan fram respektive bak. Mitt alter ego ger mig en stor kram.
Nästa steg ... upp med bilen för inspektion av leder och underrede.
"- Du, det läcker här."
Is i venerna !! Kommer på servoläckaget.
"- Jo det är tryckslangen för servot, vätskan är röd eller hur? Den ... bla bla bla blaaa blaaaha". Trycket från bröstet släppte och han gick vidare.
Med ökat självförtroende påpekade jag att bromsarna var renoverade och uppdaterade och pekar stolt på framvagnen.
"- Det där hörde jag inte", sa han.
"- OK!", replikerade jag. "Det är original allt ihop men renoverat"
... schysst kille ändå och jag uppgraderade honom från irritationsmoment till acceptabel.
Efter detta blev det zumba på spindellederna och lite däcksparksmoment.
Förstod att detta var på väg hemåt !
"-Nu ska jag köra bilen. Ska du med?"
"-Ja det gör jag. Är du snäll och undviker gruset? Det är R-däck på så det tenderar att blästra karossen".
- "Ok."
Och så bar det iväg en tur i 20 km/h runt fastigheten med prov av tuta och spolare
...
Sista hindret ... avgastest !
De senaste två besiktningstillfällena hade jag 3,5, dvs på dasspappret att jag klarade mig. Med 2 delar E85 och 1 del 98 så blev resultatet 0,1 !!
"- Så där ... klart! Följer du med in så ska du få pappret". Jag var beredd att krama honom
!
Med saliv i mungipan och vattnande ögon tog jag emot pappret med perfekta bromsvärden och avgasvärden som klassificerar sig såsom miljöpartiets poolbil stod jag nu och tittade på min Nahpets.
Smutsig utan nosplåt. Redan dammiga fälgar efter inkörda bromsar... vid 153974 km är det dags att åka ett år till! Den är min och trots en del skavanker så är jag riktigt nöjd. F-n heller, stolt är jag.
Ringer min fästmö och berättar hur det gått.
"-Grattis!", säger hon. Vi utbyter några ord. Jag planerar i tysthet redan vad jag behöver köpa, hon har redan planerat vilka helger som behövs för att förbereda husrenovering på. Jag säger inget mer utan avslutar med några kärleksrader.
Tillbaka i garaget ställs bilen på bockar igen, av med hjulen. Det ser ut att bli en smutsig säsong denna gången med. Trots knappt 8 mil ser jag tydligt spår efter bromsarna. Oken är redan dammiga.
Nu ska jag hem ... hem och köpa pressure line till servon.
Efter en hektiskt vecka har jag bestämt mig. Det blir inga kosmetiska attacker denna säsong. Nu ska jag åka!!
Vi ses där ute !!
You do not have the required permissions to view the files attached to this post.
