Efter en helgs hårdmekande blev det äntligen provstart på söndag eftermiddag.
Tyvärr ingen film.
Det som åtgärdats i helgen är:
Övre motorvattenkylaranslutningen omsvetsad från att peka rakt bakåt till att vara vinklad 90 grader.
Monterat ICvattenpumparna
Dragit vattenslangarna till IC:n
Dragit vevhusventilation mellan ventilkåpa och luftfilter
Tomgångsluft- och kallstartstillsatsluftslidslangar.
Fyllt på kylarvatten och olja (kylsystemet rymmer en hel del mer vatten nu med större kylare).
PWM-styrningen till elfläkten inkopplad och fungerande.
Skattekvittot fastklistrat
När allt var åtgärdat började "uppstartsnojan" att infinna sig... "Har jag skruvat fast ... ordentligt???", "Oj, nu har jag nog glömt ...!" (Byt ut punkterna mot valfritt 9x4 relaterat substantiv, för att få en ide om vad nojan innebär

)
Motorn startade ganska enkelt, men gick väldigt dåligt på tomgång. Kände på grenrören och 2:an å 3:ans cylindrar var svalare än övriga. Bytte plats på tändkablarna, (VEM hade vart och flyttat runt dom??) och bytte 3:ans tändstift mot ett nytt, så gick motorn bra igen.
Lät motorn komma upp i driftstemperatur samtidigt som jag kollade efter läckage. Elfläkt och kylsystemet verkade fungera.
MEN, av lathet har jag gjort anslutningen mellan kompressor och IC av en 90graders silikonslang istället för av ett rör, som var meningen från början. Det här innebär att då motorn har vakuum i insuget så sugs slangen ihop och blir platt och blåses upp igen när det blir positivt tryck i insuget. Det känns ingenting av det under körning, men slangen rör sig så mycket att det bara är en tidsfråga innan den har rekat lös. (Nytt rör har påbörjats idag).
Provkörningen var relativt odramatisk, det som slår en mest är vilket otroligt gassvar det är i motorn!