Kan man skriva om sin kärlek till en bilmodell som man bara varit ägare till ett kort tag vid två separata tillfällen?
För trots att jag varit just det och trots att jag för stunden inte äger någon Porsche 944 vet jag att det är just en sådan jag ska ha igen!
Och den här gången för att behålla!
Hur jag kan vara så säker på det återkommer jag till längre ned.
Jag är en notorisk Blocket-surfare. Kikar på Blockets bilannonser många gånger varje dag och håller mig rätt bra ajour med utbudet som finns.
En bilmodell som intresserat mig lite mer än genomsnittet har just varit Porsche 944.
En modell som jag egentligen inte visste ett skit om, men jag har alltid gillat formerna på dem.
En dag dök det upp en klarröd Porsche 944 S -87, svensksåld, få ägare, fullservad och i ett tillsynes riktigt fint skick ... till rena fyndpriset.
Vid det här laget hade jag funderat på en Porsche 944 ganska länge, så nu fann jag ingen anledning till att inte slå till.
Den affären öppnade upp en helt ny värld för mig. Helt ärligt.
Jag har ägt sjukt många bilar genom åren, en rad Saab-turbos, Mazda RX7 II Turbo, Toyota MR2 Mk1, Golf VR6 och mycket annat mer eller mindre roligt.
Men Porschen gav mig något mer än någon av dessa bilar tidigare kunnat förmedla mig ifråga om ren och skär körglädje.
Jag upptäckte redan på resan hem från säljaren att det var ju en jäkla känsla i grejerna. Visst, bilen var inte det snabbaste jag rattat direkt (Jag har upplevt Need for Speed eller Gran Turismo ... men i verkligheten!), men ändå ingav bilen ren och skär körglädje.
Kompisarna menade att jag fastnat för Porsche-märket. Inte bilen. I helvete svarade jag.
Och visst, vissa av dem medgav faktiskt att det var en jäkla rolig bil när de väl fick prova en kort tur.
Skicket på den röda 944 S -87:an var riktigt gott.
Men bekymmer väntade runt hörnet. Inte så att bilen gick sönder eller så, utan egentligen mer ett moraliskt dilemma än ett bekymmer.
För se - bilen var fram till denna dag fullservad enligt bok hos Porsches egen verkstad. Och nu närmade sig en ny serviceintervall.
Jag ringde till Porsche i Nybro, uppgav reg-nummer och önskade offert på den aktuella servicen.
Minns att killen som svarade var skeptisk, med tanke på bilens relativt låga marknadsvärde, men när han i sin dator såg att jag hade fullständigt serviceprogram hittills höll han med om att det var värt att lämna in 944:an hos dem.
Offerten hamnade på över 15.000 kronor med tillägget "
förutsatt att vi inte hittar några fel förstås!.
Host! Mors och adjö!
Nu till dilemmat. Skulle jag serva bilen själv och sumpa en hittills full historik, eller lägga nästan hälften av vad jag själv lagt för bilen i bara en servicekostnad?
Jag är inte smålänning, men jag bor jäkligt nära för att klassas som en. Och då bränner en servicekostnad på 15.000 spänn jäkligt mycket.
Jag kom fram till att jag inte ville bli ansvarig för att ha sumpat en så fin bils servicehistorik. Och därav, enbart därav, blev det försäljning.
Hade boken varit ofullständig allaredan så hade jag behållt 944:an. Det är jag helt säker på, för då hade en egen service inte tärt lika mycket på mitt samvete.
Vi bläddrar framåt i kalendern drygt ett år och hamnar på sommaren 2007, alltså i fjol.
Jag hade då fortfarande inte kunnat släppa tankarna om en Porsche 944. Men, då sambon och jag precis vid tillfället köpt kåk så var det befängt att tro att man skulle ha råd att köpa en fräsch sådan bil igen. Det fanns andra kostnader att ta just då.
Men så dök det upp en jäkligt billig Porsche 944 -85B.
Eftersom jag just gillar den inredningen (föregångaren är inte my cup of tea, tyvärr) och priset var mycket lågt så slog jag till.
Skillnaden denna gång var att jag redan när jag köpte bilen beslutade mig för att bara ha den över sommaren och sälja den till hösten med målsättning att åtminstone få pengarna åter.
Och efter viss övertalning gav sambon sin välsignelse.
Skicket på den vita var långt från lika bra som den röde. Man får, som bekant, i regel vad man betalar för och priset var l-å-g-t.
Stötdämparna fram var tokslut. Ojämnheter i motorvägsfart var direkt livsfarligt om man inte hade ett stadigt grepp om ratten.
Men det slitna skicket till trots - nog fanns det positiv känsla i bilen också.
Dämparna förtog glädjen en hel del, men ändå lyckades den slitna 944:an förmedla samma positiva entusiasm som jag känt när jag ägde min röda 944:a!
Hur som - hösten kom och som förbestämt såldes den vita. Hymlade givetvis ingenting om att dämparna var tokslut och prislappen blev därefter.
Ungefär densamma som jag själv hade gett för bilen.
Jag ska inte skriva att jag är på jakt efter en Porsche 944 igen. Det skulle inte vara att fara med osanning, men jag är helt enkelt inte på jakt efter en Porsche 944 just nu.
Som jag nämde tidigare köpte jag och sambon kåk i fjol. Med det kommer en hel rad olika utgifter.
Men jag har en målsättning som jag just nu arbetar stenhårt för:
Jag ska äga en Porsche 944 igen.
Och skillnaden mot tidigare är att denna ska behållas.
Det sägs att man lär sig av sina erfarenheter. Och det jag lärt mig av de 944:or jag ägt hittills har gett mig följande:
Jag ska köpa en Porsche 944 i jäkligt bra skick, men med redan bruten servicehistorik.
Då slipper jag känna dåligt samvete över att göra servicen själv, jag slipper bli den som sumpar servicehistoriken på en fräsch bil och jag får ändå ut allt det jag fick ut av mitt första 944-ägande.
Det är en anledning till varför jag är säker på att nästa Porsche 944 blir en keeper.
Det finns en anledning till som också bidrar till denna övertygelse:
De pengar jag investerade i mina förra bilar har helt gått in i huset, på ett eller annat vis.
Således har jag börjat spara på helt ny kula. Ni som har normal månadslön, äger normalstor kåk och redan (som jag) har tre bilar att hålla igång vet ungefär hur mycket man lyckas spara varje månad.
Det är tufft.
Men jag är redan en jäkla bra bit på väg och det känns jäkligt skönt.
Således kommer nästa Porsche 944 att bli mer än en bil för mig och den kommer väljas med omsorg.
Dock lär jag inte kunna titulera mig Porsche-ägare igen än på ett tag.
Min målsättning och tidsplan är fastställd sedan länge. Har redan sparat och gnetat ett år allaredan och skulle kunna köpa en halvvettig Porsche 944 redan nu, men ...
Tunneln är lång, men eftersom jag redan är mer än halvvägs och vet vad som väntar i dess ljusa ände känner jag varken frustation eller förtvivlan.
Fortsättning i ärendet lär följa ... Var så säker!
[/OT]
Håller tummarna för att tunneln blir kortare än väntat för dig!
