Det hör definitivt inte till vanligheterna att jag förknippar Sturup med positiva erfarenheter. Det blev faktiskt en riktigt bra dag på MSCC klubbtävling 4, 2018. Hade min vän Fredrik Olsson bredvid mig i depån och dagen till ära hade jag även en mekaniker med mig. Jag saknar nästan ord för hur tacksam jag är över Roys hjälp. Det var kanske inte så otroligt mycket arbete han behövde lägga ner men för mig betydde det mycket.
Fri Träning
Faktum är att jag lånade ut min mek redan på morgonen. Det var ju gott om tid till första åket och dessutom var det brist på besiktningspersonal. Klubbens behov före mina
men jag fick tillfälle att se hur lång tid det tar att byta däck själv
. Nåväl, vad som stod först på tur körmässigt var fri träning. Lite lyxigt inslag att få möjlighet att att mjuka upp innan skarpt läge
. Ut och köra utan några större förhoppningar och målet var mest att mjuka upp. Det blir lite trevande körning när man i bakhuvudet vet att sista gången man körde här så kraschade man bilen. Tack och lov var det torrt, om än med hotfulla moln inte långt bort. Temperaturen var ungefär runt 20 under dagen. Det går ju att stå på och jag märker vibrationer i början från vänster fram. Det försvinner sakta så jag tar det som att det inte är något allvarligt. Sedan är det ett farligt brottandes med ratten och jag spänner mig så det blir väldigt påfrestande att köra. Nu seglar servostyrning upp på priolistan för modifieringar
. Har tidigare i år tyckt att det funkat ganska ok utan men här kändes det som en välkommen uppgradering. Kommer senare på att jag andas inte för att jag tar i så mycket dessutom har jag lite lätt känning av illamående
. I träningspasset är alla MSCC klasser med så det är mycket trafik så det är svårt att få till något. Det sker en avåkning som resulterar i gulflagg mot slutet, bästa varvtid blir 1:15,6.
Första kvalomgång
Det var lite blandade känslor efter fria träningen. Vad som skänker hopp var att bilen kändes förutsägbar och banan inte så skumpig som jag minns den. Däremot hade jag inte fått till något bra flyt, för mycket fysiskt brottande med bilen så tankarna gick till att ändra planen och hoppa över däcktempmätningen för att använda kvalet att får upp tempot. Men jag ändrar mig tack och lov, Roy ska mäta temp och jag ska fokusera på att andas, plus att jag ska använda knepet att köra på endast en växel runt banan. Väl ute så tänker jag verkligen på att andas och genast blir det bättre. Håller mig på 3:an så mycket det går och nu börjar bitarna falla på plats. Får mycket bra flyt i körningen och nu är det mindre bilar på banan. Jag kör in i depå utan avkylning, Roy tar tempen på däcken och sedan ut igen. Med ökat förtroende blir sista biten ännu bättre. Med toe out bak (som enligt experterna är fullständigt livsfarligt) så är bilen aningens överstyrd, inte optimalt men fullt hanterbart och konsekvent. Kommer tillbaka till depån med helt annan inställning. Kollar livetimingen som bekräftar det jag sett på Performanceboxen: 1,11,562, vilket innebär att målet för dagen är, i min mening, uppnått
d.v.s. 2 sekunder snabbare än personbästa på r-däck
. Kollar på vad Roy fått fram på mätningen och snittempen på mina däck är ca 61grader. Det vill säga fortfarande lååångt ifrån de 80 grader som jag gissar är drifttemp.
Blå: 2011, R-däck. Röd: 2018, Slicks. Finns en del att slipa på..
Andra kvalomgången
Under lunchpausen tar jag titt i loggarna men det säger mig inte så mycket mer än att jag får öka och köra mer konsekvent (fick några frågor om jag satt och bloggade
). Strategin är solklar nu det är fokus på däcktemp. Iden om att prestera något i tävlingen fanns inte från början och med att målet med personbästa redan uppfyllt kunde jag helt ägna min mentala kapacitet på att värma däck samt att jag även i detta kval skulle mäta temp. Väl ute får man inte glömma att tänka på att andas och hushålla med växlingarna. Men oj vad det brutalkörs
. Försöker bromsa senare, traila hårdare, gasa tidigare och hålla stummare, allt för att däcken ska få jobba. På baksidan märker jag att 3:an tar slut precis innan högfartsvänstern och provar gå upp på fyran. Likaså provar jag gå ner i 2:an redan i ingången av dammkurvan. Märker att det går att köra slicksen rejält på gränsen och skrattar lite för mig själv när jag tänker på varningarna jag fått om hur abrupt slicks släpper
. Man kan säga jag lever upp till mitt namn då varvtalsbegränsaren går in åtskilliga gånger under dagen. Det visade sig att utväxlingen i princip var perfekt om man betraktar växlingspunkterna (de högre däcken är annars inget vidare för accet.). En annan reflektion är att min på min modifieringsönskelista har styrservo åkt ner igen. Så farligt trögstyrt är det inte men att sitta med kvart-i-tre fattning med ratten upp och ner i ett par kurvor får kortare utväxling att ligga kvar högst upp på listan
. Går in mitt på passet och Roy mäter temp igen. Trots en hel del omkörningar presterar jag ett nytt personbästa som håller sig resten av dagen: 1,11,091
Dags för race
Tillbaka i depå får jag reda på att jag lyckats får upp tempen ytterligare ungefär 65 grader i snitt för alla däck. Med andra ord fortfarande en bit kvar. Min garagegranne Fredrik ger mig referensen att han brukar ligga på strax över 50 grader när han har parkerat i depå. Jag ligger på ca 40 vilket gör att jag har något att relatera till
. Roy rapporterar att han sett en fläck som kan vara slitage. Kan förklara de vibrationer jag känt stundtals under passet. Vi försöker kolla däcket men kan inte se något. Jag linar upp för nu ska vi se om det går att krama ut lite till ur bilen och framför allt däcken. Man hoppas på att få lite draghjälp nu när alla startar samtidigt. Ja det var ju det där med starten. Start är inte min främsta styrka, jag är snarare ganska medelmåttig. Därför blev det lite överrumplande när starten gick. Stod i de bakre ledet och såg lamporna tändas, när de släcks så är det ingen som kör. Det är otroligt hur mycket man hinner tänka i den sitsen. Det är frågan om millisekunder ungefär. Kan säga att jag släpper kopplingen men tankarna rör sig kring om jag missat något fundamentalt (avbruten startsekvens, fara på bana eller liknande) eftersom från mitt håll ser det ut som alla framför står kvar. Jag är inte van vid det alls då det brukar vara att hälften rycker iväg direkt och resten masar sig fram samtidigt som jag (kan vara enstaka som missat helt). Jag får helt plötsligt bestämma mig vilken sidan om framförvarande jag skall passera
. Blir ingen omkörning där för han kommer iväg och har snabbare bil men fortfarande behövde jag styra om. Tyvärr började fältet framför dra iväg framför men jag hade Ginetta startnummer 199 tätt bakom ett tag. Jag fick köra med backspegel en stund men snart började jag dra ifrån. Det blir för det mesta solokörning därefter, förutom lite varvningar. Det blir heller inga bättre tider trots att jag försökte köra så hårt som möjligt. Slutar racet två platser från sist.
Som ni säkert förstår var detta en helt fantastisk dag. Många besökare som man lärt känna från förr kom och sa hej
. Min idol Niklas M. kom och gav ytterligare tips, han tyckte bilen såg lite mjuk ut fram. Är nog inte helt förvånande då avstämningen mer är tänkt för r-däck och att jag har redan tankar för att justera det. Däremot resonerade vi om hjulinställning och han kunde bekräfta att även han har behövt fila på svärden för att få vettig toe bak
. Då får man dra fram vinkelslipen nästa gång man ska ställa hjulen. När vi packade ihop hittade vi skadan på däcket som Roy hade uppmärksammat, liten del av slitbanan hade lossnat. Som tur är att jag har fler däck så jag kan byta. I övrigt var temperaturövningen dagens behållning. Innebär att det finns mer tid att hämta. Apropå temperatur, höll nästan på att glömma att kupeluften var helt ok. Kanske därför jag höll på att glömma det då det var som vanligt, med andra ord fungerar min värmebarriär i motorrummet
. Pontus F. kunde inte låta bli att poängtera att han kör fortare i Roadsport C än mig, jo det är lite retligt
. MEN den största vinsten var att jag äntligen kände riktigt förtroende för bilen
. Kommer ihåg 2014 som att det inte fanns och det påverkade min mentala inställning i helt fel riktning. Nu känns det som jag kan köra hur fort som helst. Det är bara fortsätta att vara systematisk i min utveckling (ironiskt jobbar jag med metodutveckling på dagarna). Kan egentligen inte vänta till höstracet om ett par veckor
någon som vill följa med och mäta däcktemp
??