944 Sverige

Såhär. Försöker (börja) förstå det där med chassi och väghållning. Lite överallt på internet verkar standardmetod 1a för att få en understyrd bil att bli mer överstyrd (eller bara rent allmänt få "bättre" väghållning) vara att sätta dit större krängningshämmare bak.

Jag får erkänna att mina kunskaper i bilars chassi och hjulupphängning är något begränsade, men givet att man micklar med bakvagnen för att fixa problemet "för lite grepp i framvagnen" blir min spontana tanke att bilen blir mer överstyrd enbart för att man därigegom sänker mängden tillgängligt grepp bak, och därmed får bakvagnen att släppa före framvagnen. Mitt problem med det är att det därmed känns som att den totala mängden tillgängligt grepp genom en kurva sänkts, vilket snarare bör ge försämrad prestanda (även om det kanske "känns" bättre). Eller?

Se det mer som att flytta runt last. Mer rollstyvhet på en axel på en axel kommer göra att den blir tvungen att ta upp mer av lasten, och därmed kommer däcken maxa sitt grepp tidigare. I roll så är det ju summan av ordinarie fjädrarna och khämmarna som bestämmer balansen, khämmarna är ju bara fjädrar, ingen magi.

Om ena axeln (oavsett fram eller bak) släpper långt före dem andra betyder det att den andra axeln kamske bara ligget på 70% av max utnyttjat grepp. Ju närmare perfekt balans du kommer desto mer kan du utnyttja greppet som finns i fram och bakvagn. Men sen kan det finns andra anledningar tex transient beteende vid instyrning som gör att man vill ha en svagt understyrd bil i långa svepande kurvor.

Om du redan har en perfekt balanserad bil kan man ju ändå öka totala greppet genom mindre roll (hjulvinklar håller sig i ordning), till en viss gräns beroende på däck och bil, och såklart massa andra sätt som camber, däcksgrepp osv osv