944 S2 -89
Posted: 2010-05-30 21:40:27
Hej alla!
Så kom då turen äntligen till mig att skriva en biltråd. Här har man hängt anonymt i alldeles för många år, reggade mig 2007 men har smugit omkring här längre än så. Har läst om alla era fina bilar och drömt om att någon gång så händer det mig också. Och så blev det, nu har det hänt även mig, jag har blivit med Porsche. Ursäkta mig men jag håller er på halster ett tag till, tänkte få till en presentation av mig själv först så att det är ur vägen och vi kan ägna oss helhjärtat åt de viktiga sakerna, dvs. bilen. Jag heter alltså Björn och bor i Mölndal strax söder om Göteborg. Gift, två barn. Jobbar på en konsultfirma som rörkonstruktör mot processindustrin, något jag trivs ganska bra med. Fritiden spenderas mest vid havet med ett flugspö i handen (försöker att fånga havsöring men det går väl ärligt talat så där) eller också så hittar ni mig i vår dojo, vilt dängandes små barn i mattan. Jag tränar alltså judo, eller tränar och tränar, jag gör inte så mycket själv längre (taskiga knän), jag går istället som instruktör för några barngrupper. Som så många andra här så uppskattar även jag en rökig malt emellanåt. Vet inte om det finns så mycket mer att säga om mig egentligen mer än att lillbrorsan har hängt här betydligt längre än jag, många här känner honom redan. Han heter Sven men är väl mer känd som Bathory och det är nog egentligen honom jag skall tacka för att jag nu sitter fast i Porscheträsket. Inte bara har han ruskat liv i mitt inte döda men dock slumrande intresse för 944’an utan han har också berett mig plats för bilen på sin gård, något som var helt nödvändigt för att jag skulle våga ta steget och bli sportbilsägare. Ett mycket stort tack från mig, Sven. Nu har jag pladdrat länge nog om mig själv, mer blir det inte om ingen frågar utan det är dags för det roliga, min Porsche.
Historien börjar egentligen redan 1982 då jag för första gången såg en 944’a, jag var då en stilig (ehh… nåja) yngling på 22 år och helt inne på amerikanska bilar, så var också i princip hela mitt umgänge. Porsche var något man inte gillade (kan garantera att den åsikten tar jag numera avstånd ifrån) men denna bil satt som en käftsmäll, jag kapitulerade totalt och fick skamset medge för mig själv (och till slut för mina hånskrattande ”kompisar”) att detta nog var den snyggaste bil jag sett. Åhh, vad jag ville ha en. Naturligtvis fanns det ju inte en chans att realisera drömmarna på den tiden, Porschen var ouppnåeligt dyr för mig då. Men genom snart 30 år har jag behållit min dröm om att någon gång kunna skaffa en 944’a. Allt eftersom tiden runnit iväg så har ju värdet sjunkit på 944’orna samtidigt som min finansiella status sakta förstärkts. Till slut så föll då alla bitar på plats och jag hittade min Porsche, en vacker S2’a från 1989. Visst, med 21 år på nacken och +20k mil på mätaren så är hon väl inte den allra snyggaste men hon är min och i mina ögon är hon en skönhet. Vad gör det att klädseln på förarsätet är sprucken, att instrumentbrädan även den är sprucken, att växelspaksdamasken är minst sagt utsliten när hon bjuder på åkturer på slingriga småvägar som gör mig rusig av lycka? Vad spelar det egentligen för roll att hon nog en gång är krockad bakifrån och lite slarvigt tillfixad när man når 4000 rpm på trean och hon ryter som vore hon ung igen och skickar rysningar av vällust nerför min ryggrad? Vem bryr sig om ett elsystem som någon mindre kunnig utövat sina ”kunskaper” på när bara en blick på hennes linjer får mig nästan att kissa på mig av upphetsning? I alla fall inte jag, jag bryr mig inte ett dugg för detta är äkta kärlek, det är lycka i sin renaste form. Jag planerar många år tillsammans för oss två, något som kommer att leda till många förbättringar av hennes yttre och inre. Skall försöka att hålla er uppdaterade med framgångar och bakslag i denna tråd. Jag avslutar med en bild på henne, se och njut av en gammal dam som fortfarande är vacker…
Så kom då turen äntligen till mig att skriva en biltråd. Här har man hängt anonymt i alldeles för många år, reggade mig 2007 men har smugit omkring här längre än så. Har läst om alla era fina bilar och drömt om att någon gång så händer det mig också. Och så blev det, nu har det hänt även mig, jag har blivit med Porsche. Ursäkta mig men jag håller er på halster ett tag till, tänkte få till en presentation av mig själv först så att det är ur vägen och vi kan ägna oss helhjärtat åt de viktiga sakerna, dvs. bilen. Jag heter alltså Björn och bor i Mölndal strax söder om Göteborg. Gift, två barn. Jobbar på en konsultfirma som rörkonstruktör mot processindustrin, något jag trivs ganska bra med. Fritiden spenderas mest vid havet med ett flugspö i handen (försöker att fånga havsöring men det går väl ärligt talat så där) eller också så hittar ni mig i vår dojo, vilt dängandes små barn i mattan. Jag tränar alltså judo, eller tränar och tränar, jag gör inte så mycket själv längre (taskiga knän), jag går istället som instruktör för några barngrupper. Som så många andra här så uppskattar även jag en rökig malt emellanåt. Vet inte om det finns så mycket mer att säga om mig egentligen mer än att lillbrorsan har hängt här betydligt längre än jag, många här känner honom redan. Han heter Sven men är väl mer känd som Bathory och det är nog egentligen honom jag skall tacka för att jag nu sitter fast i Porscheträsket. Inte bara har han ruskat liv i mitt inte döda men dock slumrande intresse för 944’an utan han har också berett mig plats för bilen på sin gård, något som var helt nödvändigt för att jag skulle våga ta steget och bli sportbilsägare. Ett mycket stort tack från mig, Sven. Nu har jag pladdrat länge nog om mig själv, mer blir det inte om ingen frågar utan det är dags för det roliga, min Porsche.
Historien börjar egentligen redan 1982 då jag för första gången såg en 944’a, jag var då en stilig (ehh… nåja) yngling på 22 år och helt inne på amerikanska bilar, så var också i princip hela mitt umgänge. Porsche var något man inte gillade (kan garantera att den åsikten tar jag numera avstånd ifrån) men denna bil satt som en käftsmäll, jag kapitulerade totalt och fick skamset medge för mig själv (och till slut för mina hånskrattande ”kompisar”) att detta nog var den snyggaste bil jag sett. Åhh, vad jag ville ha en. Naturligtvis fanns det ju inte en chans att realisera drömmarna på den tiden, Porschen var ouppnåeligt dyr för mig då. Men genom snart 30 år har jag behållit min dröm om att någon gång kunna skaffa en 944’a. Allt eftersom tiden runnit iväg så har ju värdet sjunkit på 944’orna samtidigt som min finansiella status sakta förstärkts. Till slut så föll då alla bitar på plats och jag hittade min Porsche, en vacker S2’a från 1989. Visst, med 21 år på nacken och +20k mil på mätaren så är hon väl inte den allra snyggaste men hon är min och i mina ögon är hon en skönhet. Vad gör det att klädseln på förarsätet är sprucken, att instrumentbrädan även den är sprucken, att växelspaksdamasken är minst sagt utsliten när hon bjuder på åkturer på slingriga småvägar som gör mig rusig av lycka? Vad spelar det egentligen för roll att hon nog en gång är krockad bakifrån och lite slarvigt tillfixad när man når 4000 rpm på trean och hon ryter som vore hon ung igen och skickar rysningar av vällust nerför min ryggrad? Vem bryr sig om ett elsystem som någon mindre kunnig utövat sina ”kunskaper” på när bara en blick på hennes linjer får mig nästan att kissa på mig av upphetsning? I alla fall inte jag, jag bryr mig inte ett dugg för detta är äkta kärlek, det är lycka i sin renaste form. Jag planerar många år tillsammans för oss två, något som kommer att leda till många förbättringar av hennes yttre och inre. Skall försöka att hålla er uppdaterade med framgångar och bakslag i denna tråd. Jag avslutar med en bild på henne, se och njut av en gammal dam som fortfarande är vacker…
Utsikten bjuder jag på men hoppas inte att du skall ha den alltför länge. Jag vill köra! Jag vet att jag kommer att få massor av hjälp från dig framöver, jag får väl bjuda igen med lite renoveringshjälp på gården istället. Och helt riktigt, nu är det banne mig dags att få tummen ur och skaffa ett objekt...