Jag tjatar alltid om att i racing kan vad som helst hända och KM4 på Sturup är ett klockrent exempel på hur händelseutvecklingen kan ta en totalt oförutsedd riktning, en bra bit från vad man på förväg kunde föreställa sig. Nåväl, vi får se hur jag får ihop denna rapport för säkert är att jag behöver spara mina upplevelser för framtiden då denna deltävling bäst beskrivs som episk.
Vi kan ta det från början och beskriva lite hur tankarna gick innan kan kom på plats. Max var anmäld och han är snabbare är mig så jag såg framför mig att jaga honom under dagen. Stefan Kaiser med sin Seven var anmäld men ett ekipage jag borde kunna hålla undan från. Utöver de anmälda kan det komma till någon på plats, det kan vara någon snabb och/eller en gammal bekant. Med andra ord borde det bli som vanligt, kvala 2-3:a, starta i startled 2-3 med några Roadsport A framför och med en stor chans till pokal med hem. Ankomst till banan med uppackning, besiktning och anmälan. Dagen till ära hade jag NM Racing som support och Niklas anlände ståndsmässigt med crew-bilen, en AMG SL63 jo-ja-tackar-ja
. I vanlig ordning blir det lite mingel med klubbkompisar och här kommer första indikationen på att dagen inte blir som man kunde föreställa sig. Max kommer fram med minen av någon som ska framföra en hemsk nyhet, det han yttrar med allvarlig min är att han inte kommer delta i tävlingen. Verkligen trist faktiskt för i serien så är det tajt mellan oss men hälsan satte stopp för hans medverkan som tävlande denna gång. Dock ska hans närvaro få betydelse under dagen, då utöver sina insatser som funktionär.
Efter förarmötet skulle det köras men det kändes lite väl ambitiöst med Niklas entusiastiska hållning till att mäta mina däck. Anledning till att jag hade en annan syn på saken var att det hade regnat och banan var blöt, med andra ord inte en rimlig chans att få några som helst användbara mätresultat. Däremot kunde det vara en bra ide att justera ner transport trycket i däcken. Så efter att såsat runt med typ 1:21 tider som bäst och åkt efter Thomas A. i sin Lotus Seven så fick vi i alla fall konstaterat att sakerna fungerade. Passet efter var det mer allvar för det var första kval. Lite bättre med fläckvis upptorkat och jag får en 1:16,4 tid som bäst. Niklas hjälper mig med däcktryck i depå där vi provar få lite referens på sakerna utan avkylning. Vi kör med 2,0 bar som riktmärke. Sedan var det lite kul att känna effekten av 1 hekto sänkning.
Så var det lunch med tillhörande social interaktion. Max kom med tips om hur jag skulle köra i högfartsvänstern, en kurva jag har lite bekymmer med. Fullt genom tyckte han att det skulle vara och tipset att fästa blicken på funktionärskuren på andra sidan svängen. Så var det dags med andra kvalet och nu var det nästan helt torrt. Max tips visade sig vara en höjdare, inte för att jag lyckades hålla fullt men betydligt mer bekvämt i utgången. Pressade ut 1:12,210 som bästa kvaltid och när jag såg siffrorna på displayen behövde jag sätta igång vindrutetorkarna. Bättre tid att mäta temperatur fanns inte så det blev att gå in och mäta temp nu när det fanns tillfälle. Niklas han ta temp tvärs över framdäcken. Det är första gången jag gör det och det ironiska är att det är med min utrustning
. Efter en kort analys så verkade det var mindre temp i mitten så jag lät Niklas höja trycket 0,05 bar på hans inrådan. Det blev rätt kul häng vid min bil under eftermiddagen. Thomas Larsson kom förbi och tillsammans med Andy och Jerker så diskuterades det min vikt. Allt kulminerade i att Thomas i ren bestörtning utbrister "Varför gör du såhär?!?!?" när hela sanningen uppdagas för honom under vilka förutsättningar denna bil framförs. Tack och lov lyckas jag lugna ner honom. Jag tror inte jag har haft så många knackningar på bakrutan som under denna eftermiddag. Nillet kikar även förbi och Max visar gridlistan. Det slår mig då att eftersom Nillet är ensam i Roadsport A samt att jag kvalat bäst så är det självklart att jag startar i första led, jag har svårt att minnas när det hände sist.. Nillet har ju sinne för strategier så vi växlar lite ideer. Jag menar att han ska ta starten så jag har någon att jaga, han är lite snabbare än mig så det ska gå. Jag har innern och Thomas A. är bakom så jag har en chans att hålla min placering genom första böj. Det är i alla fall så det resoneras i alla fall.
Hur blev det då? Ni kan ju kika på filmen för ett sammandrag
. I vilket fall så är alla mina tankar på att göra en regelmässigt bra start. Det går bra och jag blev nöjd med den. Däremot får Thomas bakom mig en osannolikt bra start och flyger om oss in i första kurvan. Nillet ser jag gå in i sin plan B, och faller tillbaka i fältet, synd tycker jag. Jag är inte bekväm bakom Thomas men jag tänker inte riskera något för jag har en känsla att tävlingsledningen nog kommer justera hans placering oavsett ordningen vid målgång. Jag får en chans i hårnålen att ta mig om vilket blir en städad omkörning. Detta är ganska bra för jag har Stefan K. i sin Super Seven som tydligt visat att han gärna vill om mig. Med en bil emellan har jag möjlighet att bygga lite avstånd. Stefan har kvalat lite långsammare än mig så om jag bara kör ordentligt så ska jag kunna hålla min ledning och vinna hela racet. Det är väl det som är hela utmaningen.
[Youtube]
https://youtu.be/TbyqBnS644w[/Youtube]
Att leda ett race är jag inte van vid, det har varit mest att jag fått jaga andra den senaste tiden. Det är torrt och soligt så jag öser på så bra jag kan. Ganska händelselösa varv med ett lagom avstånd till Stefan men så börjar det närma sig slutet. Då börjar misstagen och Stefan närmar sig och det syns på varvtiderna med dropp på ca 1 sekund. Näst sista varvet behöver jag köra blockspår då han kan ta sig upp bredvid mig. Jag hade önskat att se målflaggan men det är ett varv kvar och nu känner jag stress som straffar sig i misstag igen. I hårnålen får jag ställ på bilen vilket gör att jag och Stefan går ut på rakan sida vid sida. Jag ser inte riktigt var mållinjen är så jag vet inte vem av oss som vann. Jag får sedan reda på att det var jag med 0,079 sekunder i marginal. Jag får en pratstund med min nya kompis Stefan efteråt som kört fantastiskt fint och bjudit på ett härligt race. Dessutom pressade han mig till att sätta nytt personbästa som nu lyder
1:11,470.
Min chefsmekaniker Niklas mäter vidare på däcken och det finns en antydan till temp, ca 60 grader när jag ställt bilen. Dessutom har det blivit mer jämnt fördelat över ytan. Själv tycker jag det är lite lågt. Jag brukar inte kolla loggar efter racet, det brukar jag ta inför nästa körning men Niklas dyker ner i sin dator med mitt minneskort. Mitt vad det är står en delegation och kikar på hur jag kört. Jag nöjer mig med att få reda på att det finns ytterligare tid att hämta samt att muntert fotografera händelsen.
Blå: KM3 1:11,7 - Röd: KM4 1:11,47 - Även om jag fått bättre tid så är det slarvig körning. Kikar man på andra varv på racet så finns det många godbitar, exempelvis så ser högfartsvänstern bättre ut likaså kurvan ut på rakan. Idealvarvet ska tydligen kunna gå på 1:11,05
Sedan packade jag ihop, gick på prisutdelningen, sa hejdå till Niklas efter att ha diskuterat uppföljning och sedan åkte jag hem. Som summering var det en helt otrolig dag både socialt och körmässigt. Man kan inte låta bli att lovprisa alla som ställer upp och gör det möjligt för oss att köra. Jag hoppas ni uppskattade underhållningen
. Bilen går bra och jag är verkligen tacksam för Niklas hjälp då jag nu har lite mer insikter rörande mina däck. Den största körmässiga lärdomen från racet är att jag behöver jobba på stresshantering, jag har inte vanan att bli jagad men jag har kunnat hålla mig kall även om det var ett tag sedan. Bilen är hel så jag ser fram mot finalen på Knutstorp dessutom ligger jag löjligt bra till i mästerskapet
.