Den som ändå hade en hardtop . . . blues . . eller nåt

[Ferdinand]

Koltrastarna sjunger om våren. Nu har de satt igång. Så ljuvligt, sa arbetskamraterna. De bor där koltrasten inte hörs drilla. Före fem är lagom ljuvligt, kontrade våningen ovanför kontoret. Där hör man skönsjungande mästersångare med gul näbb. Snart kommer måsen och bygger bo på taket, suckade samma granne. Sjöfåglarna vaknar före tre och skränar. De vaknar tidigt eftersom de brukar hänga på fiskebåtarna. Så måste de väcka sin sjusovande unge så att ungfågeln vaknar i tid för att en dag kunna följa efter fiskebåtarna.

Veckorna innan måsföräldrarna knuffar ner den duniga bollen från taket är mardrömslika. Konstant sömnbrist. Och morgontidningarna dyker upp sent, så där halv sju. Tankarna bara mal. Suck!

Blir det bättre då med ungen ur boet? Nej knappast. De äldre tutar lika ivrigt och alltid okristligt tidigt. Då är det livsfarligt att röra sig på gården. Där struttar dunbollen omkring helt utan flygförmåga. Den är orädd och störtar fram mot varje person som kommer gående i förhoppningen att få någon halvsmält insekt. Måsföräldrar är överbeskyddande och attackerar alla som rör sig i området. Tur att det finns tjocka portföljer att skydda huvudet med. Och unga ben att springa med. Värre är det för tanterna vid kyrkkaffet. De får röra sig i flock för att hålla stånd mot lufträderna.

Ovanstående inlägg från lars b stensröm är klipt och klistrat från stillsam.blogspot.com . . .

Snacka om depresion alltså, - inte F-n kommer han att glädjas när vårknuttarna börjar flockas under sovrumsförnstret. . . .

Nog för att jag också kan känna en viss noja när 50+ knutte nummer 1867 drar förbi på sin Harley med megafonoperera ljuddämpare men med kvardröjande sviter av vinternoja längtar jag både koltrastdrill och lagom odämpad 6 eller 8 cylindrig sång från motor med överlappande ventiltider som dumpar överspillet från accelerationspumpstinna webrar vid avslag i lätt överhettade avgasrör . . . . suck . . . gud jag längtar!

[Maxx]